Öron, hals och bihåleinflammation
Trodde verkligen jag var på väg tillbaka men blev naturligtvis jätte sjuk istället. Är fortfarande sängliggandes mellan allt det nödvändiga. Har en underbar kompis som läser upp era kommentarer för mig och även hjälper mig att skriva in detta.
Själv är jag både för mosig i huvudet och för ljuskänslig för att klara av att skriva. Men känner mig genast lättare av era kommentarer ja till och med mindre snorig och lovar att så fort jag någonsin kan är jag tillbaka igen.
Och Magnus... jag blir gråtfärdig och helt ordlös.
Att ni alla finns och känner det ni känner för mina böcker och mig är så stort att jag bara är... ordlös.
Ni är min villkorslösa kärlek.
Tidsbrist
På grund av tråkiga omständigheter har jag inte haft möjlighet att skriva på bloggen under en tid men hoppas nu kunna komma igång igen. Tack för erat tålamod och alla kommentarer, blir glad varje gång jag går in.
Anne Skåner
Jag har aldrig någonsin blivit inbjuden till något möte med hasselafolk varken i stockholm eller någon annanstans!
I mina öron låter det som en typisk smutskastande hassela lögn. För övrigt vad det gäller dina synpunkter på Nyansfors och hassela idag hänvisar jag dig till mitt tidigare inlägg under rubriken hassela.
I mina öron låter det som en typisk smutskastande hassela lögn. För övrigt vad det gäller dina synpunkter på Nyansfors och hassela idag hänvisar jag dig till mitt tidigare inlägg under rubriken hassela.
Hassela
Som svar till Sanne och Elin
Jag vet inte med mig ha påstått någonstans att jag vet hur hasselapedagogiken fungerar idag. Men visst får jag en del rapporter, mest brev men även personliga från nyligen intagna, föräldrar till intagna, fd personal och personal som säger sig vilja sluta men inte klarar av det pga påtryckningar, mobbing och rädsla för förtal från övrig personal och andra hasselakontakter. Sanningshalten i det dessa personer berättar för mig kan jag naturligtvis inte vara tvärsäker på då jag själv inte varit med men nog låter det skrämmande likt mina egna tjugo år gamla erfarenheter.
Något som verkar ännu vanligare idag än då är att många av ungdommarna som kommer till hasselakollektiven inte har några missbruksproblem men nu liksom då ofta blir tunga narkomaner efter dom lämnat kollektiven. Jag tror inte själv att jag skulle haft så allvarliga problem i vuxen ålder om jag inte blivit utsatt för hasselapedagogiken i tonåren. Dom var ohyggligt bra på att trycka in knarkaridentiteten i själen på en och är, som jag tycker det verkar, även det idag.
Så till frågan om hassela och hassela. Nianforskollektivet som jag bodde på var ett hasselakollektiv. Kollektivet drevs enligt hasselapedagogiken, dom ledare som hade utbildning var utbildade på hasselas kollektivledarutbildning på Forsa folkhögskola och dom hade älgeredskollektivet som något slags ledarkollektiv. Det fanns ganska många hasselakollektiv på åttitalet som var anslutna till något annat än hassela solidaritet, rns t.ex. Men dom var i praktiken lika mycket hasselakollektiv som franshammar, älgered, bäckaräng och övriga solidaritets anslutna kollektiv. Så gott som allting var likadant överallt, schema, regler, skola, arbete och naturligtvis pedagogiken. Nianforskollektivet umgicks nästan uteslutande med hasselasolidaritetskollektiv och hela den diskussionen om riktigt hasselakollektiv eller inte har enligt min fasta övertygelse enbart kommit upp som ett sätt för hassela att försöka skylla ifrån sig.
Det finns en bok skriven av kristian tillander och byggd på intervjuer av olika människor från en mängd olika kollektiv bl.a nianfors och franshammar. Det mest skrämmande som kommer fram i dessa intervjuer är just samstämmigheten. Det låter som att alla har varit på samma kollektiv under samma tidsperiod men i själva verket handlar det om många olika ställen under en tidsrymd av flera år.
Det säger rätt mycket om hur lika dessa kollektiv var oavsett om dom var anslutna till hasselasolidaritet eller inte, drevs privat eller var landstingsägda. Hasselapedagogiken var alltid hasselapedagogiken oavsett om kollektivet hette nianfors älgered eller franshammar
Och är det så att hassela i dag är annorlunda, varför tar dom då inte avstånd ifrån alla övergrepp som skett bakåt i tiden istället för att gå till angrepp mot alla som kritiserar dom?
Jag tycker fruktansvärt illa om hasselapedagogiken, den har förstört så många människors liv och vill dagens hasselamänniskor stå för något gott nu... Så har dom väldigt mycket att göra upp med.
Carina- jag kommer inte fram på din mejl, skicka den igen så ska jag svara.
Jag vet inte med mig ha påstått någonstans att jag vet hur hasselapedagogiken fungerar idag. Men visst får jag en del rapporter, mest brev men även personliga från nyligen intagna, föräldrar till intagna, fd personal och personal som säger sig vilja sluta men inte klarar av det pga påtryckningar, mobbing och rädsla för förtal från övrig personal och andra hasselakontakter. Sanningshalten i det dessa personer berättar för mig kan jag naturligtvis inte vara tvärsäker på då jag själv inte varit med men nog låter det skrämmande likt mina egna tjugo år gamla erfarenheter.
Något som verkar ännu vanligare idag än då är att många av ungdommarna som kommer till hasselakollektiven inte har några missbruksproblem men nu liksom då ofta blir tunga narkomaner efter dom lämnat kollektiven. Jag tror inte själv att jag skulle haft så allvarliga problem i vuxen ålder om jag inte blivit utsatt för hasselapedagogiken i tonåren. Dom var ohyggligt bra på att trycka in knarkaridentiteten i själen på en och är, som jag tycker det verkar, även det idag.
Så till frågan om hassela och hassela. Nianforskollektivet som jag bodde på var ett hasselakollektiv. Kollektivet drevs enligt hasselapedagogiken, dom ledare som hade utbildning var utbildade på hasselas kollektivledarutbildning på Forsa folkhögskola och dom hade älgeredskollektivet som något slags ledarkollektiv. Det fanns ganska många hasselakollektiv på åttitalet som var anslutna till något annat än hassela solidaritet, rns t.ex. Men dom var i praktiken lika mycket hasselakollektiv som franshammar, älgered, bäckaräng och övriga solidaritets anslutna kollektiv. Så gott som allting var likadant överallt, schema, regler, skola, arbete och naturligtvis pedagogiken. Nianforskollektivet umgicks nästan uteslutande med hasselasolidaritetskollektiv och hela den diskussionen om riktigt hasselakollektiv eller inte har enligt min fasta övertygelse enbart kommit upp som ett sätt för hassela att försöka skylla ifrån sig.
Det finns en bok skriven av kristian tillander och byggd på intervjuer av olika människor från en mängd olika kollektiv bl.a nianfors och franshammar. Det mest skrämmande som kommer fram i dessa intervjuer är just samstämmigheten. Det låter som att alla har varit på samma kollektiv under samma tidsperiod men i själva verket handlar det om många olika ställen under en tidsrymd av flera år.
Det säger rätt mycket om hur lika dessa kollektiv var oavsett om dom var anslutna till hasselasolidaritet eller inte, drevs privat eller var landstingsägda. Hasselapedagogiken var alltid hasselapedagogiken oavsett om kollektivet hette nianfors älgered eller franshammar
Och är det så att hassela i dag är annorlunda, varför tar dom då inte avstånd ifrån alla övergrepp som skett bakåt i tiden istället för att gå till angrepp mot alla som kritiserar dom?
Jag tycker fruktansvärt illa om hasselapedagogiken, den har förstört så många människors liv och vill dagens hasselamänniskor stå för något gott nu... Så har dom väldigt mycket att göra upp med.
Carina- jag kommer inte fram på din mejl, skicka den igen så ska jag svara.
Panik
Nu är det panik. Pengarna slut, inga nya på väg in och en väldig massa jag borde göra. Jag borde skriva men har så svårt att fokusera. Det enda som snurrar i huvudet är ekonomin, hur jag ska fixa ekonomin, vad jag kan göra för att klara upp det här. För klara upp det måste jag, ska jag, så är det bara.
Jag har tagit mig hit, så är det också.
Jag har tagit mig hit, blivit blåst, sårad och utnyttjad av så många människor under vägen men står ändå där jag står, har det jag har. Och jag älskar det jag har, älskar och är så tacksam.
Inte minst över all positiv och god feedback jag får nu av mina underbara läsare och andra schysta människor.
Det finns goda människor och just dom - just ni - gör det värt att fortsätta kämpa.
Fortsätta våga tro på mänskligheten.
Fortsätta våga leva.
Men visst vore det skönt att få känna sig lite trygg en stund.Och vad produktiv jag skulle vara!
Jag är inte sådan som skriver bäst när jag lider, tvärtom, ju bättre jag har det ju mer kan jag prestera och just tryggheten är nog det som är allra viktigast för mig.
Trygghet och lugn och ro.
Min dröm, mitt mål är denna trygghet, detta lugn. Att få ha dagarna fyllda med det jobb jag mår så bra av, tid med min älskade dotter, djuren och våra vänner. Veta att jag grejar amorteringarna och räkningarna varje månad, kunna köpa nya jeans när dom gamla faller i bitar. Hinna jobba för det jag tror på, för dom jag älskar.
Veta att jag kan behålla det jag slitit för.
Få leva i lugn och ro.
Bara få leva i lugn och ro.
Och en dag...
ska det vara så.
Jag har tagit mig hit, så är det också.
Jag har tagit mig hit, blivit blåst, sårad och utnyttjad av så många människor under vägen men står ändå där jag står, har det jag har. Och jag älskar det jag har, älskar och är så tacksam.
Inte minst över all positiv och god feedback jag får nu av mina underbara läsare och andra schysta människor.
Det finns goda människor och just dom - just ni - gör det värt att fortsätta kämpa.
Fortsätta våga tro på mänskligheten.
Fortsätta våga leva.
Men visst vore det skönt att få känna sig lite trygg en stund.Och vad produktiv jag skulle vara!
Jag är inte sådan som skriver bäst när jag lider, tvärtom, ju bättre jag har det ju mer kan jag prestera och just tryggheten är nog det som är allra viktigast för mig.
Trygghet och lugn och ro.
Min dröm, mitt mål är denna trygghet, detta lugn. Att få ha dagarna fyllda med det jobb jag mår så bra av, tid med min älskade dotter, djuren och våra vänner. Veta att jag grejar amorteringarna och räkningarna varje månad, kunna köpa nya jeans när dom gamla faller i bitar. Hinna jobba för det jag tror på, för dom jag älskar.
Veta att jag kan behålla det jag slitit för.
Få leva i lugn och ro.
Bara få leva i lugn och ro.
Och en dag...
ska det vara så.
Tack
Måste tacka för alla kommentarer överhuvudtaget och i synnerhet just idag fredag efter Malou. Varje kommentar betyder oerhört mycket men eftersom jag inte riktigt är vän med min dator så tar det lite tid för mig att svara. Jag håller på, så det kommer och till C utan address vill jag bara säga att det gör mig väldigt glad om jag kan inspirera dig på det viset. Det är värst i början, tror och tänker på dig!
Klarläggande
Ett litet klarläggande. Skriver jag, jag så menar jag mig själv. Skriver jag hon, han eller något annat namn än mitt eget så är det inte mig själv jag skriver om på bloggen.
