apropå
Hej Lotta.
Välkommen ut i bloggvärlden.
Lägger dig som en länk på min sida.
Här är min blogg om mitt arbete.
www.goodlife.webblogg.se
Kära Lotta!
Jag undrar hur det kommer sig att du fick metadon istället för subutex.
Har subutex, livet fungerade någorlunda till en början men på sista tiden har jag haft ett antal återfall. Min subutex kan dras in vilken dag som helst. Har bett både min läkare och samtalskontakt om hjälp, samt har upprepade gånger sagt att min medicinering inte fungerar. Blir inte tagen på allvar. Trots återfallen. Ingen tar mig på allvar och ändå håller jag god min och försöker, försöker, försöker...
Jag tror metadon skulle kunna hjälpa mig.
Men det vågar jag inte ta upp med läkaren, av den enkla anledningen att jag är så rädd att hon inte går med på det.
Mina socialsekreterare är emot metadon. De anser att metadonbehandling kan jämförs med konstgjord andning.
Tilläggas bör att jag haft subutex i drygt 5 år. De första 4 åren mådde jag oerhört bra. Därefter vände det plötsligt. Min läkare ökade dosen, men inte sjutton hjälpte det.
Detta skrämmer mig, Lotta...
Jag är så rädd att min subutex ska dras in.
Skulle så väldigt gärna byta till metadon. Innan det är försent.
Orkar inte må så här. Varje gång jag öppnar munnen för att be om hjälp så blir jag tystad, och då böjer jag på nacken, stirrar ner i golvet och känner att det är fan inte lönt att öppna munnen. Jag vill skrika; Ge mig metadon, innan det är försent! Se mig, lyssna på mig, hjälp mig innan...
innan jag dör!
Men så har det alltid varit. Ingen har någonsin lyssnat på mig.
Du är min förebild... Jag avgudar dina böcker, jag beundrar din oerhörda styrka... Om du bara visste vad dina böcker har betytt för mig.
Varför vill de inte ge mig metadon?
Nåväl, jag undrar vad du har för tankar och åsikter om min situation.
Ojdå, detta blev en väldigt lång kommentar.
Skulle verkligen uppskatta om du kunde svara via mail men har självklart full förståelse om det inte är möjligt.
Jag avrundar med att säga att jag beundrar din styrka, jag älskar dig och du är bäst, Lotta.
Stor kram från Anja
