otryggheten

Kan inte sova. Eller jo sova kan jag alltid. Har jag tio minuter på en hård plasrstol i väntrummet hos vetrinären kan jag bara sluta ögonen och låta mig själv somna in. En väldigt bekväm egenskap som jag minns att en del av mina arbetskamrater på Securitas var rätt avundsjuka på. Och jag själv är väldigt tacksam över. Kanske en kvarleva från heroinet, vad vet jag, det är bara att tacka och ta emot. Särskilt om man som jag av värk vaknar ett antal gånger varje natt och måste kliva upp och röra på kroppen för att kunna somna om. 
Inatt är det inte fysisk värk utan mardrömmar som gör att jag vaknar hela tiden. Mardrömmar jag inte minns, bara känner skräcken i bröstet av. Skräcken och otryggheten.
Förr drömde jag ofta mardrömmar, nu kan jag göra det när jag skriver, när jag är riktigt inne i en bok och jag skriver visserligen på en ny nu men dom här mardrömmarna har inte alls med den att göra. Det här är akut realistisk otrygghet, rädslan över att förlora det hem som blivit så absolut livsviktigt för mig.
Jag har fått dåliga erfarenheter av människor under hela mitt liv, ibland har jag nästan trott att det står "Sparka på mig" i pannan eller någonting.  Men jag har ändå, eller kanske ännu mer därför, verkligen försökt lita på folk. Vilket sedan alltför ofta visat sig varit naivt och lett till att jag även haft otur bakåt under min tid som skrivande och därför idag sitter i en katastrofal ekonomisk sitts. 
Och nu är det nytt igen. Nytt förlag, nya människor, nytt förtroende och förhoppningsvis nya erfarenheter. Allting, hela mitt liv och allt det jag vill leva med, hänger på hur fortsättningen blir. Jag har skrivit klart den här serien som dessutom innehåller så mycket av mig själv, av mitt liv och allt det som format mig till den jag är. 
Nu har jag lämnat den ifrån mig. Andra människor sitter med mitt liv, mitt gamla liv och min framtid i sina händer.
Och dom är jag utelämnad till.  
Otryggheten och den skräck den för med sig har alltid varit mitt värsta spöke. Det jag fått jobba hårdast med att klara av. Nu är Jag trygg i mig själv och det är få saker som kommer åt mig, få människor som lyckas göra mig illa. Men det här med gården, min lilla minigård, hem till så många förut hemlösa individer, förutsättningen för det liv jag behöver leva för att må bra och kunna försörja mig som jag vill. Det är min känsliga punkt. Jag är livrädd att förlora det hem som blivit det jag för första gången i mitt liv kunnat kalla mitt eget. Det som för mig står för allt värt att leva för och själva vissheten att det till stora delar ligger utom min kontroll gör mig faktiskt skräckslagen. 
Jag är trygg med mig själv, jag litar på mig själv men jag har fan så svårt att lita på andra. Så många av alla dessa "riktiga" icke missbrukande människor som kommer i min väg bekräftar mina gamla dåliga erfarenheter och det gör mig otrygg. Vore inte så många, så fega, skulle inte ondskan och ohedern kunna styra över oss.
Men det är dom.
Och det gör den.
Därför sover jag dåligt.
Men en dag ska jag ha människor omkring mig som jag törs somna för och då kommer jag kunna sova lika bra i mitt eget hem, i min egen säng, som jag gör på en plaststol hos veterinären.
   

Kommentarer
Postat av: Annelie

Jag hoppas att din otrygghet blir ordentligt motbevisad.

2008-09-11 @ 16:36:04
URL: http://anneliehansson.blogg.se/
Postat av: Hasse Arvidsson

På natten

när jag går och lägger mig

för att sova

förvandlas min säng till ett spelbord,

där jag spelar poker med min ångest.

Han med dom svarta korten,

jag med dom röda.

Det fanns en tid

då du spelade ut mig

med dina mörka kort.

Men nu har jag lärt mig värdet på dom röda

och det är sällan du slår mig numera.

Men ändå vill du spela

varje kväll.

Och jag är tvungen att utmana dig

för att få ro.



Hasse Arvidsson

2008-09-11 @ 21:39:31
URL: http://goodlife.webblogg.se/
Postat av: Annelie

Detsamma! Verkligen.

2008-09-12 @ 12:26:03
URL: http://anneliehansson.blogg.se/
Postat av: Mia

Hej. Är nära anhörig, mamma. Har på inrådan av Hasse Arvidsson läst dina böcker. Håller på med den tredje. Mycket berörande, gråter krokodiltårar men ser ändå ljus o hopp. Känner igen så mycket.

Tycker själv om att skriva. Dikter o upplevelser.

Ska komma o lyssna på dig när du kommer till Örebro i höst.

Är full av beundran både av dina böcker o hela den långa resan tillbaka.

Ser fram mot att träffa dig.

Ha det riktigt gott.

2008-09-12 @ 21:59:32
Postat av: Johnny Andersson

Kanske lite dumt, fult eller vad som helst att fråga dig om en förläggare?

Jag har ingen erfarenhet alls här och famlar i ett mörker.

Förstår också om du inte vill svara, alltför många gör inte det har jag märkt, min erfarenhet.

2008-10-03 @ 11:19:10
URL: http://joasson.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0