Utkast: Filmscener från "I skuggan av värmen"

Först vill jag tacka för alla mejl och tala om att det finns ett par jag inte lyckats svara på. Vet inte varför men om ni skickar igen ska jag försöka på nytt.

Igår fick jag en dvd med scener från filmatiseringen av "I skuggan av värmen". Jag ska ärligt erkänna att jag inte trodde på den när jag läste manuset, jag vet inte hur många manus jag har sågat och så även det här.
Nu kan jag bara på det ödmjukaste ta tillbaka och efter de scener jag sett ge alla medverkande i projektet all kredit i världen. Jag förstår inte det här med film, producenten Anna Croneman gör det och jag är tacksam att hon brunnit så mycket för just det här att hon fortsatt att slita och kämpa trots alla motgångar och brist på entusiasm från bl.a mig, så att det till slut nu efter flera år faktiskt blivit den film hon hela tiden velat göra. 
Att se dom här scenerna är att kastas tillbaka. Tillbaka till det desperata suget, ångesten, självdestruktiviteten och det förtvivlans mörker det bär med sig. Men också till ömheten, den villkorslösa kärleken och en närhet jag inte upplevt sedan dess, en närhet desto mer påtaglig med döden hela tiden så tätt inpå. Att aldrig veta...är det här sista gången? Sista blicken, sista ordet, den försiktiga beröringen, dom sorgsna ögonen... Och vi hade alla redan mist så¨mycket. Det enda vi hade kvar var varandra och det skydd heroinet gav oss, skydd mot människorna, sorgen och den grymhet vi som väldigt unga inte kunnat klara oss ifrån.
Skådespelarna gestaltar det här så väl, så otäckt väl och Jag skäms över att inte minnas deras namn. När jag ser huvudrollsinnehavarens ansikte, hennes blick, ögonen och sättet hon rör sig på, allt det som inte sägs, inte görs, bara är... så ser jag min egen spegelbild för tio år sedan.
 Tio år och en väg som inte var möjlig.
Jag vet inte hur hon gör, hur dom gör, alla dom som stod så nära, var så viktiga, själva livet just då...
Och han som blev vägen ut. Han som genom sin kärlek gjorde det omöjliga möjligt. Den villkorslösa kärleken från någon som var hel nog att fixa livet utan skydd. Våga stanna upp, våga älska, leva, känna...
Våga lita på.
Jag vet inte hur dom gör men deras samspel, deras gestaltning känns så riktig, så äkta att jag får svårt att värja mig. Dom är där, jag är där och det gör så satans ont!
Allt det som var, allt det han var.
Och det som sedan blev...
Jag vet att jag kan uppfattas som onaturligt oberörd eller t.o.m kall, jag skrattar gärna åt sådant jag kanske borde gråta över och jag har lätt att bara klippa bort folk ur mitt liv om dom visat sig oschyssta på något för mig viktigt vis. Förut var jag hudlös, då grät jag och stannade kvar. Men jag har mist så mycket, mist det vackraste jag hade, det enda jag någonsin litat på och väldigt lite kan komma åt mig nu. Ganska ofta tvivlar jag på att allt det där underbara, hela den enorma kärleken, allt det vi hade... någonsin har funnits.
Men ändå, när jag sitter här i våran soffa med Gretas huvud i knät, en tung schäfernos på foten, två spinnande katter över ena armen och ser Erik och Eva på min egen tvskärm blåser tvivlet bort som damm på gatan, tårarna rinner och jag vet att det jag upplevt är sant. 

Kommentarer
Postat av: Danne Ekblom

Gud vad kul att höra av dig efter så här lång tid!!

Och kul att det gått så bra för dig med alla böckerna!



Jag hann ju bara läsa första boken men tyckte den var superbra och idag när jag stod på Ica förstod jag att du skrivit fyra till.



Ser fram emot att träffas och snacka om allt som hänt i våra liv sedan sist.



Danne

2008-09-06 @ 21:43:20
URL: http://www.vanadis.se
Postat av: Pierre

Hamnade av en slump på din blogg, vilken lycka.

Jag bara älskar dina böcker.ditt sätt att skriva och så har vi en liknande historia.

Jag har metadon och har lyckats slita mig från min stora kärlek, heroinet.

Vågade ta ut skilsmässa efter 27 års dåraktig vänskap, kärlek.

2008-09-09 @ 11:37:33
URL: http://metrobloggen.se/medicin
Postat av: Annelie

Så vackert du skriver om kärleken som fanns. Det känns att det var på riktigt, annars skulle du inte ha så stora ord att beskriva den med.

2008-09-09 @ 19:04:12
URL: http://anneliehansson.blogg.se/
Postat av: Trillingmamman

Hoppas filmen blir bra, mina kattungar har varit med i inspelningen, Mias kattungar. F.ö. är Dina böcker helt underbara! Och Ditt liv - ja lycka till, Du kan, Du är bäst! /Ditte

2008-11-23 @ 13:46:33
Postat av: Linda

Jag måste bara få säga att jag älskar dina böcker även om dom är så hemska. Jag beundrar dig verkligen att du kom ut ur den skiten som du så länge haft och hoppas på att du går lyckig igenom allt.

Jag ser verkligen emot att få se "fem i tolv" på bioduken nästa år.

KRAM

2008-11-28 @ 11:42:47
Postat av: malin

Massa Kärlek & respekt& sinnesro till dig Lotta.

Du är Grym!

2008-12-01 @ 14:47:49
URL: http://metrobloggen.se/andlighet
Postat av: Bittw

Helt otroligt fängslande böcker. Detaljerad och mycket beskrivande känns som att man själv är med. Du är en människa att beundra, du har en enorm styrka och vilja att inte ge upp och det bär frukt. Hoppas att du får lugn och ro och en fridfull jul och ett gott nytt år vännen min

2008-12-05 @ 14:22:46
Postat av: Annalena

ville först säga att tycker din bok är superbra och jag känner igen mig mycket i det du beskriver om just hasella var där själv för ca 16-17 år sedan men i värmland.och det var nog det bland värsta som har hänt mig i min ungdom känns som den gick förlorad på något sätt.

mvh peter

2009-01-22 @ 17:52:47
URL: http://oka042.blogg.se/
Postat av: Benita

Jag har testat nån drog nån gång och det är verkligen inget för mig, men jag har många vänner som är eller har vart fast i drogträsket.

Dina böcker, orden du använder, mina ord räcker inte till för att kunna beskriva vad jag känner när jag läser, men det är som att du vore jag. Känslan du får när du skjutit i dig skiten beskriver du så bra att jag själv känner ett rus som jag ingenting vet om... Tack för att du delar med dig, står för den du är och den du har varit, all respekt till dig

2009-03-01 @ 23:45:49
Postat av: tina

jag undrar en sak: heter din mamma möjligtvis Ulla .....kanske lite långsökt men.....jag satt ihop med en Ulla Thell på baracken; Solbacken/Hinseberg 1978...om det inte var 1981 eller 1982...

2009-03-20 @ 19:42:30
URL: http://xklusiv.bloggspace.se
Postat av: Ania

Tackar för uppdateringen! Har länge undrat vart Lottas inlägg tog vägen!

Har äntligen lyckats få Metadon beviljat och tre månaders behandling på Sönnarslövsgården där dom endast tar emot metadon-patienter. Var där på studiebesök för drygt en månad sedan, underbar personal och pedagokiken bygger på professionalitet och omtanke.

Idag ringde personalen från Avgiftningen och meddelade att jag är välkommen för inläggning på tisdag den 16 juni. Äntligen! Ska ta med mig "För kärleks skull", den enda bok jag inte läst än. Beställde två av dina böcker idag, trots att jag redan läst dom så vill jag ha alla fem böckerna.

Många gånger har jag varit på Avgiftningen, lika många gånger har jag gått därifrån.

Men den här gången är det annorlunda. Den här gången har jag själv sökt hjälp. Den här gången vill jag och jag har lovat mig själv. Vill så helhjärtat att jag längtar till inläggningsdagen, att göra det jag måste och fortsätta på den vägen.

Enda orosmolnet är min pojkvän. Sitter ungefär i samma sits som du en gång gjorde, Lotta. Vill inte lämna honom, men om jag verkligen tvingas välja väg och måste... Kan och vill inte gå in på detaljer. Oroar mig för avgiftningen också... Har så låg smärttröskel!

Har du några råd eller stödjande ord? I så fall har du min mail. Har ingen annan att prata med. Förstår om du ej har tid, jag älskar dig ändå!

Tack för att du är den du är. Du är bäst.

2009-06-10 @ 22:19:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0